Dansbanetiden


År 1924 bytte Forneboda ägare igen. Sven Estenberg sålde nu Forneboda till lantbrukare Ernst Svensson, Tulseboda, och kronojägare Nils Norén, Vilshult.

År 1910 startade fru Anna Bohlin kafé och bageri i gamla mejerilokalen i Tulseboda, mitt emot kyrkogården. Fru Bohlin var född i Brandstorp, Skaraborgs län, 1865 och bodde senare i Oppmanna. Där blev hon 1908 änka med 11 flickor.

Anna Bohlin överlät 1924 rörelsen till dottern Melin med make Ernst Johnsson. Redan 1921 eller 1922 hyrde fru Bohlin Forneboda. 1922 hade hon låtit uppföra en stor dansbana. Först var det en öppen bana som bara användes under sommarhalvåret. Efter ett tag byggdes den om till en paviljong med tak och väggar så att den gick att använda även vintertid. Det var löstagbara fönsterbågar som man tog bort under sommartid. I maj 1927 köpte fru Bohlin Forneboda. Den förste ordningsvakten vid dansbanan var Gustav Strand år 1922. Enligt uppgift var det dans på lördagskvällarna mellan kl 20-24 under fru Bohlins tid. På somrarna anordnades ibland festligheter på söndagseftermiddagar, och då bjöds på musikunderhållning. Det kunde också vara skjutbana, tombolor, fiskdamm och annat trevligt.
Jean Lundhs - populär orkester
1929 hade Forneboda fått nya ägare. Alfred och Hulda Gustavsson tog över dansbanerörelsen efter fru Bohlin som i november 1928 flyttade till Finja. Redan i januari 1929 fick Gustavssons sitt tillstånd. Alfred var född 1875 i Karlshamn och Hulda 1878 i

Alfred Gustavsson ägde Forneboda 1929-1943.
Almundsryd. Deras dotter Signe, född 1909, gifte sig 1927 med en militärmusiker som hette Johan Lundh. Han kallade sig allmänt för Jean Lundh och var född i Nosaby 1903. Under Gustavssons tid var det huvudsakligen Jean Lundhs trio som svarade för dansmusiken. Jean var särskilt duktig på bleckinstrument, men han hanterade även andra instrument som t ex fiol. Tenorbasun var hans specialitet. Hustrun Signe spelade piano. Alfred Gustavsson själv spelade trummor. Bland musiker i orkestern i övrigt kan nämnas bröderna Ströberg från Ebbemåla. Uno Ströberg spelade trumpet, Gunnar och Tage Ströberg dragspel eller blåsinstrument samt Konrad Ströberg tenorsaxofon. Sten Klang spelade åren 1931-1932 med instrumenten saxofon och trumpet. Sixten Olsson från Skrubbeboda spelade också dragspel där ibland.
 Marianne Wickell spelade vid några tillfällen i orkestern som pianist. Nämnas kan att Uno och Tage Ströberg samt Sixten Olsson även spelade vid Karamåla dansbana i början 1930-talet, innan den lades ner 1932. Omkring 1934-1935 fanns en orkester i Kyrkhult som hette Nagasaki. I den ingick Sten Klang, Tage, Konrad och Uno Ströberg, Marianne Wickell och Bertil Stjernqvist. Nagasaki framträdde inte på Forneboda, men däremot på Tulseboda Brunn och andra platser.

Flera äldre har berättat att en del dansgäster tröttnade på Jean Lundh ibland, trots att han var skicklig musiker. Man tyckte helt enkelt att det var för lite variation på musiken som spelades.

Sten Klang minns att Jean Lundh varje lördag, med egen bil, hämtade två ordningsvakter och flera flickor i Karlshamn. De arbetade på Forneboda under danskvällarna och efter dansens slut skjutsade Lundh tillbaka dem till Karlshamn.
Fler dansband spelade på Forneboda
Bland andra orkestrar som spelade på Forneboda dansbana kan nämnas: Alfred Nilsson, Jämshög, med Alles kapell, Alvins orkester från Ryd, Avalons från Olofström samt dragspelaren Håkon Swärd.

Jean Lund var en skicklig musiker.
Danskvällarna hängde man upp en skylt inne vid dansbanan, där det angavs vilken dansform som gällde just då. Spelade orkestern t ex en hambo så kom skylten "Hambo" upp. Biljettförsäljningen sköttes en tid av Hulda Gustavsson. En gammal dansbanebesökare har berättat för mig att de första åren satt fru Gustavsson bakom en liten lucka och sålde biljetter. En påhittig yngling från trakten hade smusslat med sig nyspulver och strödde omärkligt ut det framför biljettluckan. Reaktionerna lät inte vänta på sig. Fru Gustavsson fick sådana nysattacker att hon fick skaffa en avlösare till biljettförsäljningen. Ynglingen försvann omärkligt in i folkvimlet. I början av 1930-talet sköttes biljettförsäljningen av Elof Jönsson (Kaff-Olans Elof), sedan av Olof Svensson, Käringebygd, och de senare åren av Ivar Levin. Ett stort område runt dansbanan var inhägnat med stängsel. Bland många andra som genom åren var engagerade vid dansbanan kan nämnas John Svensson, Käringebygd, som bl a skötte garderoben.
Hulda Gustavsson skötte kaffeserveringen
Några få meter norr om dansbanan låg ett boningshus kvar sedan fru Gauffins tid. Där hade Hulda Gustavsson kaffeservering under danskvällarna. Åren 1917-1922 bodde makarna Karl och Selma Bengtsson här som nygifta. De lät sedan uppföra det hus som på senare tid ägts av Olga Ströberg. Sten Klang bodde på andra våningen i kafébyggnaden några månader omkring 1930. I början av 1930-talet byggde man ihop danspaviljongen och kafébyggnaden med en inglasad gång så att man slapp gå ut. Bland dem som hjälpte till med serveringen bör i första hand nämnas Augusta Levin. Gustavssons dotter Gunvor skötte försäljningen av frukt, choklad, karameller m m.

De stora danskvällarna under året var annandag påsk, midsommarafton och nyårsafton. På vissa av de stora kyrkliga helgdagarna rådde allmänt nöjesförbud i hela landet. Det gällde främst juldagen. Långfredagen och påskdagen. Midsommaraftons kväll sökte sig även många äldre till Forneboda dansbana. Åtminstone i slutet av 1930-talet kostade inträdet en krona för herrar och 75 öre för damer.
Gymnastik på dansbanan
Kyrkhults Sportklubb startade sin verksamhet 1930 och de första åren hade man sin gymnastik förlagd till Forneboda dansbana. Damerna tränade på måndagar och herrarna på torsdagar. Gymnastikredskapen förvarades i den närbelägna ladugårdsbyggnaden som fanns kvar sedan fru Gauffins tid. Senare flyttades gymnastiken till Tulseboda restaurang innan klubbstugan vid idrottsplatsen stod färdig.

Forneboda var ett välkänt begrepp bland traktens ungdomar. Man kunde cykla långa sträckor på lördagskvällarna för att få dansa på Forneboda. Det berättas bl a att ungdomar ibland tog tåget från Karlshamn till Hovmansbygd. Där kunde man sedan låna cykel och fortsätta sin färd.

En person har berättat att det fanns stora cykelställ av trä inom dansbaneområdet. De som var rädda om sin cykel och inte vågade ställa den ute i terrängen, kunde betala 25 öre för att parkera cykeln i cykelstället.
Alla gillade inte dansbanan
Liksom idag kunde det gå oroligt till vissa danskvällar. Fylleri och slagsmål tillhörde inte det ovanliga. På 1930-talet när det fanns gott om nödhjälpsarbetare i trakten, sökte sig även de gärna till Forneboda. Det kunde då bli bråk om flickornas gunst. Nämnas kan att det i den gamla ladugårdsbyggnaden inreddes en cell där stökiga dansbanebesökare kunde låsas in.

Dansbanan och kafébyggnaden. Bild från boken Sveriges bebyggelse 1946.
Det var emellertid inte alla kyrkhultsbor som gillade att Forneboda hade blivit ett "dansnäste". En del personer i bygden talade om "dansbaneeländet på Forneboda". Helge Simonsson, som på 1930-talet var ung och stridbar präst i Kyrkhult, förmanade bland annat sina konfirmander med eftertryck att inte gå till Forneboda. Simonsson gick själv dit ibland och kontrollerade så att de inte höll till där. En gång uttalade han i en predikan i kyrkan följande ord som blivit nästan bevingade: "I Fornebodasjön speglar sig både Guds och satans tempel".

Alfred Gustavsson drev dansbanan till slutet av 1941. Från hösten 1939 och ett par år framåt spelade Sten Thulemark i Jean Lundhs orkester. Sten spelade kontrabas.
Alban Svensson från Svängsta spelade då dragspel. Jean Lundh var militärmusiker, och andra världskriget pågick. I början av 1942 blev Jean Lundh inkallad till militärmusiken i Karlskrona, och därmed upphörde danserna till Jean Lundhs orkester i Forneboda. I slutet av 1930-talet och början av 1940-talet hade Sten Klang en egen orkester som hette Sten Klangs swingband. De spelade också flera gånger på Forneboda. Sten Klang har lämnat en kopia av ett spelkontrakt från den 30/8 1941, då hans 5-mannaorkester framträdde på Forneboda. De skulle ha 69,50 kr i gage för spelningen samt fria resor dit och hem. Kontraktet var upprättat av Musikförmedlingen i Ronneby.
Sista dansen hösten 1943
Alfred Gustavsson hyrde ut Forneboda till Erik Jeppsson, Olofström, år 1942-1943. Erik försökte med olika dragplåster att driva dansbanan vidare. Bland annat skaffade han så kallade skrattspeglar som besökarna kunde roa sig med. Erik Jeppsson fick dock ge upp redan efter ett år. Ungefär vid påsk 1943 anordnades den sista offentliga danstillställningen.

Ännu en gång återkom dock Jean Lundh och spelade vid Forneboda dansbana. Det var i samband med Nykterhetsorganisationen Verdandis (NOV: s) 10-årsjubileum, som hölls på Forneboda en söndagseftermiddag i mitten av november 1943. Till sin hjälp hade Jean Lundh andra militärmusiker från Karlskrona. Detta var absolut sista gången det dansades på Forneboda dansbana. Vid denna fest medverkade också de skickliga gymnasterna Alni-truppen, ett gäng viga kyrkhultsynglingar. NOV hade sina möten och festligheter på Forneboda de första åren efter bildandet 1933. En gång i mitten av 1930-talet ordnade NOV en dansafton som kallades "En natt i Argentina". Det blev en besökssuccé med närmare 300 betalande deltagare. Så småningom flyttade NOV sina sammankomster till Charles Jönsson biograflokal i Kyrkhult.

Danspaviljongen på Forneboda stod kvar till hösten 1947. Då revs den, och virket användes vid uppförandet av Ungdomsgården -  Folkets hus i Kyrkhult samma år. " Om danspaviljongens försäljning och rivning kan även läsas i Vår Hembygd 2006 i historiken om Ungdomsgården - Folkets hus ".

Författare: Jan Ottosson