>
Epoken Alma och Georg Gauffin
Det var sommaren 1887 allt började. Paret Alma och Georg Gauffin från Stockholm besökte Tulseboda brunn som badgäster. Georg Gauffin var direktör och grundare av Apotekarnes Mineralvattenfabrik. Paret hade några år tidigare mist sitt enda barn, nioåriga dottern Alma. Sorgen var mycket stor, och när de som badgäster promenerade i de vackra omgivningarna kring Kyrkhult, kom de bland annat till en vacker plats på östra sidan av dåvarande Gårdsjön. Där såg de Kyrkhults kyrka spegla sig i vattnet på motsatta sidan av sjön. ”Den här bilden har jag sett i en dröm. Här vill jag bygga mig ett hem”, sade Alma Gauffin till sin make.
Sagt och gjort. Efter samtal med dåvarande markägaren Ola Larsson i Tulseboda lyckades de få köpa ett rejält markområde vid sjön. Här lät man 1888 uppföra den märkliga byggnad som fortfarande finns bevarad på platsen. Fru Gauffin kallade platsen för Forneboda, och Forneboda fick också ge namn åt sjön.
Födda i Kristianstad och Simrishamn
Georg Gauffin var född i Simrishamn 1834 och son till en apotekare. Georg blev också apotekare och 
förestod apoteket i Kristianstad 1857-1868. Hustrun Alma var född i Kristianstad och dotter till rådmanN. Areschoug och hans maka, född von Bergen. Alma och Georg Gauffin gifte sig 1858. Åren 1868-1875 var han föreståndare för ett apotek i Norrköping, och från 1875 direktör för Apotekarnes Mineralvattenfabrik i Stockholm. Georg Gauffin var en stillsam och nobel man, och när det gällde Fornebodas utveckling och skötsel spelade han en mycket undanskymd roll. Han överlät detta helt till hustrun Alma. Fru Gauffin, eller ”Fornebodafrun”, blev också ett mycket välkänt
Alma och Georg Gauffin begrepp långt utanför Kyrkhults gränser.
Här följer några tidningsnotiser ur Karlshamns Allehanda från åren 1888-1889:
1888-07-11:
”Lilla Stockholm” är namnet på en s.k. gammaldags ryggåsstuga från Karl den  elftes tid, somen rik fru från Stockholm låter uppbygga midt i wilda furuskogen wid stranden af en liten insjö. Allt skall blifwa efter det gamla mönstret med fönster på taket, på mellersta delen eller storstugan, samt ”högloft” på båda ändar. Ingen körwäg anlägges dit, utan blott gångstig.

1888-08-18: ”……Något owanligt i sitt slag blir den byggnad som i wilda furuskogen å södra sjöstranden midt emot kyrkan uppföres af en apotekare, Gauffin från Stockholm. Läget är wildt, romantiskt skönt, byggnadsstilen fornnordisk. Detta eremitage, eller hwad namn det skall hafwa, lär efter hwad man sade mig redan kostat sin egare 10.000 kr och likwäl war det icke fullt färdigt.”

1889-02-13 Stor välgörenhet utvecklar, skrifves till KA från Tulseboda, fru Alma Gauffin från Stockholm, gift med direktör Gauffin vid Evangeliska Fosterlandsstiftelsen. Fru G. har i en tallskog låtit uppföra åt sig en egendomlig villa i gammeldags ryggstugestil. Hon visar en uppoffrande hjelpsamhet mot alla sjuka och nödlidande, understödjer dem med penningar, anskaffar medicin och behandlar sjelf sjukdomar, som hon förstår sig på. I sitt hem mottager hon dagligen besök af sjuka och hjelpbehöfvande, och för alla har hon ett godt ord, en hjelpsam hand, tröst och uppmuntran. Hon har på detta sätt i hög grad vunnit befolkningens beundran och tillgifvenhet.”
”Stora villan” – En stilig byggnad
Fru Gauffin lät bygga många hus på Fornebodaområdet. Paret Gauffins gode vän Arthur Hazelius, Nordiska museets och Skansens grundare, ritade en pampig villa i norsk herrgårdsstil, kallad Stora villan. Den uppfördes helt nära den andra byggnaden som Hazelius troligen också ritat.
Stora villan var en pampig byggnad i norsk herrgårdsstil. Rummet nere till höger var Georg Gauffins rum. Alma Gauffin hade sitt rum vid fönstret uppe till vänster. På nedre verandan ses fru Gauffin som nr 2 från vänster.
I Vår Hembygd 1990 berättar Hanna Håkansson barndomsminnen från Forneboda, och i artikeln återges också vad hennes syster Elsa Larsson skrev i Kyrkhultsboken 1940 om fru Gauffin och Forneboda. Jag hänvisar till denna artikel, där makarna Gauffin skildras på ett bra sätt, men jag vill ändå här återge en del av Hanna Håkanssons beskrivning över Stora Villan:
”….Vid framsidan var en terrass och innanför den en hall, som var säregen och trivsam. Där stod till höger en orgel och vid sidoväggen ett högsäte. Där var också en dörr in till direktör Gauffins rum. Mitt fram fanns en stor öppen fyr och till vänster en dörr till ett rum, som kallades Vita salongen. Vid vänster sida om ingången till hallen ledde en trappa upp till andra våningen. Runt den fortsatte en gång, som till höger hade en balustrad, varifrån man såg ner i hallen, och till vänster dörrar in till fru Gauffins rum och gästrummen. Innanför hallen var stora matsalen. Möblerna där, matbord, stolar, bufféer och kistor var snidade av min morbror Per Bengtsson i Väghult. Vid sidan om matsalen var en veranda mot sjön. Från matsalen kom man in i köksavdelningen, som bestod av serveringsrum, kök, matsal och personalrum.”
Som framgår av beskrivningen och bilden var Stora villan en stilig byggnad som man givetvis gärna hade sett bevarad idag. Fru Gauffin reste runt i bygden och köpte in mängder av fina allmogeföremål, textilier och annat värdefullt som hon möblerade sina byggnader med.
Höns-Anna skötte djuren
Utöver de ovan nämnda två byggnaderna lät fru Gauffin uppföra en hel del andra hus. De flesta uppfördes i gammal stil med liggande knuttimrat virke. Helt nära vattnet låg ett knuttimrat boningshus som kallades Sjöstugan. Huset byggdes omkring 1890 och revs av någon orsak redan efter några år, troligen innan
Stora villan uppfördes. Sjöstugan låg ca 50 meter norr om ryggåsstugan. Strax norr om Stora villan uppfördes ett annat hus med övervåning som också användes som bostad (senare kafébyggnad till dansbanan). Fru Gauffin hade en stor stab med tjänstefolk under sommarhalvåret, och flera av dessa bodde i någon av stugorna på området. Bakom Stora villan låg en ladugård, byggd av liggande runt timmer. Där fanns stall till den gula hästen Tor och bås till kon Stjärna. Ungefär där Kungastugan senare uppfördes
I den här högloftsstugans enda rum bodde
Höns-Anna som skötte djuren på Forneboda.
Hon bodde vägg i vägg med hönshuset.
byggde fru Gauffin en högloftsstuga.Den kallades för Hönsastugan. Där bodde”Höns-Anna” i stugans enda rum, vägg i vägg med hönshuset. Anna skötte djuren på Forneboda.
Det berättas att fru Gauffin låtit väva särskilda handdukar till kon med namnet Stjärna inbroderat. Dessa handdukar använde Höns-Anna till att torka kons juver med före mjölkningen. Fru Gauffin gav också order om att Anna skulle numrera alla hönsäggen efter rengöringen.

Den lilla visthusbod som fortfarande finns bevarad nära köksingången till fornstugan, härrör också från 1890-talet. På dess tak hängde vällingklockan i en liten tornliknande ställning.
Lekstuga till fosterbarnen

Paret Gauffin skaffade tre fosterbarn som ersättning för den dotter de mist. Syskonen hette Ekholm och var missionärsbarn från Indien. De hette Carl, Eleiza och Erik. De tålde inte klimatet i Indien, utan så

 småningom hamnade de i Sverige hos Gauffin. Av fosterbarnen blev Erik Ekholm adopterad av makarna Gauffin och fick deras efternamn. Erik Gauffin blev senare rådman vid Stockholms rådhusrätt, Carl Ekholm blev präst och Eleiza blev Sofiasyster. När barnen var små lät fru Gauffin uppföra en stilig lekstuga några hundra meter öster om Stora villan. Det var en knuttimrad högloftsstuga med kök, storstuga och källare. Lekstugan var rikligt inredd med möbler, köksutrustning m m i mindre skala.
Barnens lekstuga Forntorp låg några hundra meter
öster om Stora villan.
Fru Gauffins vinkällare
Vid den fastighet längs Hovmansbygdsvägen i Tulseboda som Ströbergs innehaft i många år, finns en uthusbyggnad som en gång tillhört fru Gauffins samling av byggnader. Den södra gavelspetsen är klädd med fjällpanel, och i övrigt är väggarna av murad sten. När man kliver in genom dörren på gaveln hamnar man i en stor välvd stenkällare som enligt äldre kyrkhultsbor en gång användes som bland annat vinkällare till Forneboda. Det här källarehuset har senare byggts till i sin norra del med vanliga brädväggar och har använts som uthus.
Ett kulturellt centrum
Forneboda var under fru Gauffins tid ett kulturellt centrum i bygden. Många prominenta och rikskända personer var gäster hos paret Gauffin. Det var landshövdingar, biskopar, professorer och annat känt folk. Här kunde man höra Kristina Nilsson, Alice Tegnér och andra sjunga. Forneboda hölls också öppet för allmänheten vissa tider under sommaren. För badgästerna vid Brunnen var Forneboda ett självklart utflyktsmål. Det berättas att när fru Gauffin på våren skulle anlända till sommarstället på Forneboda brukade man sopa skogen och hänga kulörta lyktor i träden. Fru Gauffin sålde Forneboda 1916Den 22 april 1913 dog Georg Gauffin på Forneboda, 79 år gammal. Man kan nog säga att efter direktör Gauffins död började en annan period av Fornebodas historia. Den då 74-åriga Alma Gauffin drev anläggningen vidare något år. Fru Gauffin var mycket duktig och drivande, men en svag sida hos henne var att hon hade svårt att hushålla med pengar. Som direktör i ett framstående företag kunde Georg Gauffin förse hustrun med de pengar hon behövde. Säkerligen var det mycket stora summor som investerades i Forneboda, både i ett stort antal byggnader och i ansenliga mängder inventarier.
Efter makens bortgång började tillgångarna bli allt mer knappa för fru Gauffin. Den 15 maj 1916 sålde hon fastigheterna till Sven Olsson Estenberg, Stockholm, son till brunnskamrer Sven Olsson i Tulseboda. Fru Gauffin undantog dock rätten att få bo kvar i den så kallade Fornstugan resten av sin levnad. Sven Estenberg hade vid tidigare tillfälle följt med Gauffins till Stockholm och arbetade ett antal år på Apotekarnes Mineralvattenfabrik.
Flera av husen såldes för avflyttning. Den stora villan plockades ner och transporterades till Gammalstorp. Där återuppfördes huset i starkt förändrat skick. Lekstugan och flera andra byggnader försvann också. Fru Gauffin ställde till stor auktion på lösöret, och snart var det mesta av vad hon under årtionden samlat in skingrat. Framemot 1920 flyttade Alma Gauffin tillbaka till Stockholm för gott. Där dog hon skärtorsdagen 1923, nära 84 år gammal. Den säregna sannsagan om ”Fornebodafrun” var därmed till ända. Fru Gauffin har dock fått ett namn i Kyrkhult, ett aktat namn som kommer att leva vidare lång tid framöver.
År 1916 uppfördes ett mindre sågverk på Forneboda. Det försvann före 1920 och drevs av Karl Nilsson.

Författare: Jan Ottosson